Jag har funderat en hel del på vad jag ska skriva om den senaste Bondfilmen. Jag börjar med att skriva lite om biografen istället. Odeon Luxe Leicester Square är Odeon-kedjans flaggskepp och förmodligen Europas främsta premiärbiograf. När den byggdes 1937 tog den in över tvåtusen personer, nu tar den åttahundra. Det är fortfarande Storbritanniens största singelbiograf med bevarad salong och läktare.
Biografen har byggts om ett antal gånger för att anpassas till tidens biografteknik. Senast var den stängd hela 2018 för att byggas om till Storbritanniens första biograf med Dolby Vision. Detta till en kostnad på ca 150 miljoner.
Det är väldigt dyrt att gå på bio på biograferna runt Leicester Square. På kvällen kostar No Time To Die £27,50 för bästa platserna. Man kan spara mycket pengar genom att gå mitt på dagen i stället. Vi såg filmen vid lunch och då kostar samma biljett £14. Om man registrerar sig på hemsidan kommer man ner till £10. Det är ett fyndpris för den bioupplevelse man får här.
Vad tyckte vi då om filmen? Ingen av oss var överdrivet förtjust. Den verkar ha fått väldigt bra kritik så vi är nog i minoritet. Den känns lite för lång, man kunde lätt ha kapat en halvtimme. Den är ovanligt våldsam och det är många långa scener där man springer runt och skjuter ihjäl folk. Det finns som vi upplever det en del logiska luckor i berättelsen och vissa val man har gjort känns fel. Det är inte så att jag vill tillbaka till den mer skämtsamma tiden med Roger Moore. För mig är Daniel Craig den absolut bästa Bond och Skyfall är den bästa filmen. På något sätt tycker jag ändå att man nu har kommit lite för långt ifrån sitt ursprung. Jag vill känna mig upprymd efter en Bond-film, men den här gjorde mig nedstämd och på dåligt humör.